Samantha var den häst som tog mig tillbaka till hästlivet. Jag hade aldrig tidigare haft en sån läromästare som Sami så jag kunde börja träna och tävla ganska direkt. På Sami fick du ingenting gratis utan du var verkligen tvungen att rida och göra rätt för att få någonting betalt.

 

Allting fungerade bra med Sami och vi hade en fantastisk sommar med massa tävlingar, träningar och mys. Det var flera gånger som jag ville köpa henne då jag inte ville skiljas från en häst till. Men pga hennes ålder och det jag ville göra så satte verkligheten stopp för det. 

Samantha och jag tävlade upp till 115 hoppning och LB dressyr, hon hade kunnat göra betydligt mer, men tyvärr hade vi inte mer tid än så. Den 18 december flyttade hon hem till Alexandra, hon skulle säljas. Det tog inte lång tid utan Sami hittade snart en ny ägare. Hon bor numera inte så långt härifrån hos en superhälig tjej som verkligen kämpar med denna stora svarta dam. Ibland stöter vi på varandra på tävlingar och jag är så glad att se hur bra hon har det. 

 

 

Jag är evigt tacksam mot Samantha. Utan henne hade jag nog inte fortsatt med ridningen. Under tiden jag hade Sami köpte jag även Gustav. Så som tur var så stod jag för en gångs skull inte utan häst när ännu en vän fick lämna mig.