När min fina guldponny Ginger försvann ifrån mig så började jakten på en ny vän. Det är alltid svårt att leta ny häst när man har förlorat någon som betytt så ofattbart mycket. Men hästarna var en del av mitt liv, därför blev även letandet efter en ny ganska solklar. Dock hade jag precis fyllt 15 år när Ginne försvann och det är i det läget svårt om man ska fortsätta på ponny eller om man ska gå över till storhäst. Jag valde storhäst.

Dock stannade den storhästen jag köpte hos mig i endast 2½ vecka pga dolda fel så därför känns det onödigt att ta upp henne här. Istället insåg jag när den storhästen åkte att jag trots allt hade 2 år kvar på ponny och dom skulle utnyttjas! Så ny ponny blev det. Efter en tur till Göteborg stod han äntligen som min, den svarta lilla new forest ponnyn Scheckenhof´s Orkan, eller Billy som han till vardags kallades.

Den 10 september 2005 blev han min. Billy var den snällaste ponny ni kan tänka er, svårriden men löjligt snäll i all hantering. Han var som en liten hund som snällt gick efter en vart du än gick. Billy försökte aldrig kasta av mig i ridningen, men det fanns en tendens till att allt gick lite väl fort.

 

Innan Billy kom till mig stod han i Tyskland som avelshingst, tyvärr föll han inte tyskarna i smaken utan fick flytta till Sverige. I Sverige kastrerades Billy och i 1 år försökte dåvarande ägare att få honom till gymkhana ponny. Det är antagligen därför Billy var så stressad och nervös i ridningen, gymkhana passade uppenbarligen inte denna ponny och det är svårt att ändra en nervig kille.

Billy var aldrig den ponnyn som plockade placeringar på varje tävling eller hade kapacitet att gå SM, iallafall inte under vår tid. Men vi kämpade och vi hade en otroligt lärorik tid tillsammans. Tyvärr så insåg jag nog lite försent vad jag ställde för krav på min ponny, jag ville tävla och Billy var inte redo. Vårt första år var en ren katastrof, jag erkänner att jag stressade för mycket med honom. Det är lätt att vara efterklok och jag hade absolut gjort annorlunda idag, men till vilken nytta? 

Jag växte fort och det sista halvåret tillsammans med Billy var utan tvekan de bästa. Jag lugnade mig med tävlandet och tog istället vara på denna härliga ponny. Den 17 juni 2007 lastade jag in Billy i transporten för sista gången. Vi var nu påväg till hans nya ägare som skulle få härliga år tillsammans med denna svarta skönhet. Amanda, som då köpte honom av mig är världens gulligaste tjej och jag är så glad att det var just hon som köpte min prins. Amanda stressade inte med nått utan lät allting ta sin tid, vilket Billy trivdes med och helt plötsligt såg man resultat.

 

Men även Amanda blev för gammal och han är nu lärmomästare till en underbar liten familj i Stockholm där han kommer få stanna tills han inte orkar längre. Något som känns så himla tryggt. Någon dag har jag lovat mig själv att hälsa på min fina ponny, någondag.

 

 

Billy och jag tävlade upp till LA dressyr och hoppning, vi deltog även i New Forest SM ett år där han faktiskt fick silver i utställningen. Jag tror att det var på Billy som jag verkligen lärde mig att rida och att inte ta någonting för givet.