Alltså jag har lite svårt att sätta ord på dagens ridpass. Är liksom lite blandade känslor efter passet, samtidigt som det är lite frustation, glädje och en känsla av "men va fan vi kan bättre" så är jag så jäkla nöjd. Konstigt jag vet!
Idag stod det banhoppning på schemat. Erika hade skissat på riktig bra banor med kombination och relaterade avstånd vilket passade oss perfekt. Vi skulle köra lite tävlingstänkt idag genom att bara hoppa fram på ett räcke och en oxer för att sedan rulla på banan direkt. Gurkan har ju inte hoppat en hel bana sedan vår sista tävling i oktober 2012.. De är ett tag sedan, man glömmer lätt bort det ibland. Jag valde att sätta hinderhöjden på 80cm, dels för att känna lite "höjd", för att se om han tvekade någon samt för att vi ska känna oss lite redo inför vår kommande tävlingsstart.
Gurkan var sjukt svår idag. Han var extremt laddad och pigg, låg på som tusan och ville inte riktigt slappna av. Samtidigt som han var skit seg och inte tog skänklen ordentligt. Han gick liksom inte fram ordentligt till bettet och sprakade mot skänkeln. Valde att sätta på en kort sporre så jag skulle slippa sparka på honom och det blev betydlig bättre samtidigt som han blev skit arg! haha
Hoppningen då? Ja, vad ska jag säga egentligen. Han hoppade helt okej, inte i en bom och inte en tanke på att stanna, trots att vi dragit fram vattenmatta och allt. Men han hoppar fortfarande lite mer framåt än uppåt och blir gärna lite på. Har honom helt okej innan hindren, han biter sig lite i bringan och låser sig lite, men ändå okej. Efteråt är det cirkus! Han sticker, kör upp huvudet och tjafsar i handen. Det är så extremt frustrerande!! För jag är skitnöjd med att han gör de så pass okomplicerat med tanke på alla problem vi haft med bommar osv, samtidigt som jag som sagt blir arg över att han inte är lydigare i hoppningen eftersom han känns så lydig i övrigt.
Sen ska jag inte skylla allting på honom heller, för jag red inte bra 100% av passet. Har under hela natten legat med galna buksmärtor som enligt läkare "inte är nått att oroa sig för".. Så dålig sömn i kombination med smärta, då är det faktiskt dumt av mig att sätta mig och göra ett sånt här pass. Skärpning till nästa gång helt enkelt, tusen procent fokus då och inga genvägar!
Aa, nae vet inte vad jag ska tycka faktiskt haha. Nöjd kan vi väl summera trots allt. Jag får tänka på att det var extremt länge sedan vi gjorde de här, båda han och jag har ju tappat ganska mycket. Han gör de här med lite skräckblandad förtjusning. Så ja tror helt enkelt att jag får ge de lite tid, de kommer bli bättre, pluttisen :-) ♥
Ja ber om ursäkt för den dåliga ridningen bitvis. Såhär i efterhand kanske vi inte skulle ha hoppat idag.
Sofia Spelkvist