Fick den här kommentaren onsdags och tyckte den var superbra och kände att "det här kan jag skriva ett inlägg om". Kanske för att det finns någon mer än Alex som undrar samma sak. Så, här kommer ett litet inlägg om mina tankar kring detta.
Tanken var att vi skulle börja rida för tränare ganska direkt efter att han blev friskförklarad, alltså i slutet av januari/början på februari. Men tyvärr så har saker hamnat emellan och då har jag helt enkelt fått prioritera. Sadeln låg inte helt 100, munnen kändes inte bra och det tog sin lilla tid innan vi fick en tid. Jag har jobbat lite mer än vad jag ska så det har helt enkelt inte funnits den tiden (och ekonomin heller) till att boka träning. Och nu ska han ju ridas på hackamor då i alla fall en vecka till. Så varför jag inte kommit igång tidigare är helt enkelt för att det kommit så mycket andra saker emellan..
Men så fort jag börjat rida honom på bett igen så kommer jag boka träning och framför allt då dressyrträning. (ska ju även boka sadelutprovning för dressyrsadel äntligen) Jag känner inte att han är redo för att hopptränas - mentalt. Jag har turen att ändå få väldigt mycket hjälp från backen när jag rider hemma, sen är det självklart inte samma sak som att rida för tränare. Men vi har väldigt många duktiga ögon i stallet som jag litar på och har man en dag då det inte fungerar alls så finns det nästan alltid hjälp att få, vilket är skönt.
Jag har själv blivit mycket mer noggrann i min ridning efter Gustavs skada. Jag ser till att ha en plan för varje ridpass så vi inte bara sitter och snurrar på en volt. Jag försöker hela tiden tänka på min egna sits och titta ofta i spegeln för att se så känslan stämmer. Om man får "skryta" lite (vilket man väldigt ofta inte får i Sverige) så tycker jag att min känsla i ridningen har förbättras enormt och jag har mycket lättare för mig än någonsin att känna när de är rätt och när det är fel så att säga. Jag har verkligen lärt mig att känna av hästen och ställa om ridningen efter hästen.
Men för att svara mer konkret på din fråga. NU tycker jag att det är läge egentligen att rida för tränare. Som sagt, även om det bara är 30minuter kanske så är det ändå en hjälp man får. Jag kommer att rida för Marie igen, precis som jag gjorde innan Gustavs operation. För jag klickade verkligen med henne, så ja hoppas verkligen att hon tränar fortfarande! Och till en början så kommer jag att rida varannan vecka, tills vi har byggt upp lite mer kondition.
Hoppningen kommer jag att avvakta lite med tills han känns mer säker. Men när vi väl är igång sen så hoppas jag att Cornelia har tid för oss igen :-) Just nu är de så pass mkt basic att vi nog reder ut de själva.
Hoppas det var svar nog! Har ni några frågor på de får ni gärna kommentera!
Annica H